En Amitabhakväll

(målning av Dharmachari Kumuda, Bristol Buddhist Centre, UK)

Igår kväll hade vi en mitrakväll för män, som vi har varannan torsdag på Stockholms Buddhistcenter, och Mikael Skifte ledde hela kvällen. Vi mediterade lite längre än vanligt och efter den obligatoriska tépausen ledde Micke oss genom en kontemplation av Amitabha. Vi tänkte att vi satt i en solnedgång på en strand och såg hur en lotusblomma växte fram ur havet, en varm strålande rubinröd lotusblomma, och ur den visade sig Amitabha med samma gyllene strålande rubinröda färg o.s.v. Det var en fin kontemplation och jag fick en känsla för Amitabhas värme, kärlek, och hans invit in i en större mer kärleksfull värld.

För några år sedan hade jag en stark respons på Amitabha när jag översatte det lilla häften "De fem buddhornas mandala" av Vessantara. Då följde jag upp honom och var extra medveten om honom och hans egenskaper en tid. Igår kändes det som att det var dags att återknyta kontakten och utforska den lite mer. Så, tack Micke och tack Amitabha.

Efter Mickes presentation, som lika mycket handlade om föredrag Ratnaguna gett om Pure Land buddhism, hade vi en livlig diskussion om bl.a. "självkraft" (self-power eller jiriki) och "yttre kraft" (other power eller tariki), om ilska, och om begär (begär är det gift eller hinder som Amitabha omvandlar). Dan nämnde också Mircea Eliade, en rumänsk religionshistoriker som skrivit en mängd intressanta böcker (ingen som jag läst, men Dan hade läst som student), sök på google så finner du bl.a. på engelska wikipedia om honom. När det gäller "självkraft", är det den personliga ansträngning och strävan som kommer från mig själv och som är en oundgänglig del av dharmapraktik - det är det inflytande som jag själv har på min praktik.

"Ytterkraft" är den kraft eller det inflytande som kommer utifrån, från bilder och symboler, eller t.o.m. som en upplevd kraft/inflytande som känns som den kommer utifrån. Det kan vara inflytandet från en en buddha eller bodhisattva, eller också i en bild eller föreställning - t.ex. bilden av Indras nät, tanken att alla händelser och vi själva hänger ihop och påverkar varandra, på många vis. En annan föreställning kan vara att det finns en kärlek som strömmar genom universum, alltid och överallt, och denna kan man uppleva som levande och kommande utifrån.

Jag sa att man kan se dem som två poler som behöver finnas med i ens praktik, ytterst sett finns det ingen skarp gräns mellan dem. Likadant finns de med i ens meditationspraktik, som de två egenskaperna strävan/aktivitet och mottaglighet/öppenhet, som man balanserar och odlar på allt högre plan.

Saccanama vi Bristol Buddhist Centre har skrivit en hyllning (invocation) till Amitabha som du finner här Invocation to Amitabha.

Bhante Dhammikas blogg

När jag hållit på att skriva en artikel för Buddhism-nu, försökte jag uppdatera mig om nätet och då trillade jag in på både det ena och det andra, bl.a. till Bhante Shravasti Dhammikas blogg: Dhamma musings. Det är en härligt uppfriskande blogg, med en stor spännvidd.

Dagens post är helt enkelt ett citat från Itivuttaka, palikanon. Här är slutet på den:

28.But one who rains down bountiful gifts,
Gladly giving here and there
Out of compassion for all beings,
And who always says ‘Give! Give!’

29.This type of person is like
A great rain cloud filled with rain,
Thundering and pouring down
Refreshing water everywhere,
Drenching the highlands and the lowlands too,
Generous and without distinctions.

It,66.

Känner ni igen liknelsen med regnmolnet? Det är underbart hur man upptäcker tidiga spår av senare metaforer, denna från Vita Lotussutran.

Vill du läsa hela avsnittet finns det på Accesstoinsight

Viryabodhi

Vinterdagar på Dharmagiri och inspiration

Under min konvalescens från höftoperationen har jag försökt vara på Dharmagiri så mycket som möjligt. Senast var jag där i veckan som gick, tog lite foto vid Forsboforsen, Dalälven - jättesvårt i skarp vintersol - och en en video (en hälsning till Sona, som nyss fyllt 60, klicka på bilden så kommer du till videon).

Jag hade också Hasse och Ulla, våra hjärtliga och så hjälpsamma grannar. Det var en trevlig kväll med en curry och samkväm.

I torsdags tog jag också - till slut - ett vattenprov på Dharmagiri och lämnade in. Jag säger till slut eftersom det skulle gjorts för länge sedan. Vattnet tycks vara bra som det är, även om det har ganska mycket kalk i sig. Men vi vill ju vara säkra på att vattnet har god och godkänd kvalitet.

Höften läker riktigt bra och den senaste veckan har jag varje dag tagit en promenad - minst 40 min. varje gång - och igår gick jag och Pia ca. 5 km med stavar. Det kände jag mig stolt och mycket nöjd med. Det är så skönt att nu kunna röra mig mer, utan rädsla för smärta. Men jag är inte helt fri från lite smärta än, troligtvis från mjukdelar, muskler och senor som försöker anpassa sig efter nya förhållanden. Det börjar kännas som om jag får ett nytt liv, vilket jag hade hoppats på.

Sedan vill jag bara nämna att jag också läser en väldigt bra dharmabok för tillfället: "Focused and Fearless" av Shaila Catherine, en vipassanautövare och mycket erfaren meditatör (mer info på Wisdom Books). Snart tänkte jag skriva en liten anmälan av den, men kan bara säga att i och med mitt gradvisa tillfrisknande har den hjälpt mig att finna tillbaks till glädjen och fokus i meditation. Under en längre period har det varit lite torrt och oinspirerat. Något som förr eller senare måste vända, så att inte tilliten gradvis torkar ut. Tack och lov har den kommit tillbaks.

med metta,
Viryabodhi